Idag har vi fått träna i olika miljöer och kört en vindstig. Underlagen har varit stora och små stenar, upp och nedför öppna trappor samt ingång i mörker. Dessutom sköt man ett skott då hundarna var i passivitet som sista moment för dagen. Detta för att se hur hunden klarar ett skott efter att ha belastats av övningarna under dagen. Han tittade åt skytten med en tydlig huvudvridning, men inget mer och satt lugnt kvar trots att han inte var under kommando.

Vandringen över gatstenen gick relativt lätt men det var svårare med de större stenarna. Nappe hade svårt att följa med upp i stenhögen. Här spelade också förarens väg genom högen en stor roll och där tycker jag att jag kunde tänkt på det i förväg, för att underlätta för hunden.

Vi fick också pröva om hunden ville gå in i en mörk smal gång samt gå med den upp och nedför en öppen trappa, upp till en maskinplattform. Detta klarade Nappe bra, trots att man kunde se igenom trappstegen och ner mellan räckena uppe på plattformen. Vid uppbindningen skällde han lite när vi lämnnade gruppen men tystnade sedan. Flera andra hundar drog sedan igång varandra, men det hakade han inte på.

Vi fick köra en vindstig med utlagd figurant. Hunden skulle gå som på promenad förbi figuranten som hunden skulle markera och sedan leka med utan att den först fått det som arbetsuppgift. Nappe gick lugnt och bra men är inte helt ihållande i sina markeringar. Han fick nog figgen i näsen en gång först innan han visade det tillräckligt ihållande. är han sedan kom fram så var han inte så jätteintresserad av att kampa, men vi hade även lämnat med godbitar som han kunde äta hos figgen.

Totalt sett känns det som att Nappe inte var så förtjust i stenhögarna, framför allt inte med de stora stenarna, men övriga moment gick bra. Visst kan man önska sig tidigare och mer stadiga markeringar på vindstigen, men han spårade i alla fall inte som många andra hundar gjorde.

Socialt och trygghetsmässigt märks det att han blivit vuxit, genom att han har blivit ännu mer lugn, inte skäller alls lika mycket eller lika ofta. Idag reagerade han inte ens när andra hundar skällde eller markerade mot honom, vilket var skönt. Han valde själv att fokusera på övningarna när vi kom fram till respektive startpunkt, utan att vilja ta något initiativ att hälsa på instruktörerna. När jag bad honom att hälsa gjorde han det dock lugnt och fint utan att på något sätt bete sig överdrivet. Hans fokus på kommande övningsmoment var tydligt. Han fick även ett ryck av social närhet av det lite mer extrema slaget, då han hoppade upp i mattes knä mellan två moment.

Oavsett hur det går på sista träffen har den miljöträning dessa träffar bidragit till att  Nappe tagit ett stort steg framåt i sin utveckling.