Nu har vi kommer hem för gott efter sommarledighetens alla utflykter. Den tävlingsinriktade träningen har kommit igång ordentligt och vi fick en riktig inspirationsinjektion när vi var och titta på kompisar som tävlade på belgar-SM.

Nu har vi lagt upp det så att husse kör tävlingslydnaden och matte kör brukslydnaden och så lägger vi upp för varje pass vad var och en vill köra. Sedan mixar vi det med inslag från rallylydnaden och bollvallningen så att det ska bli variation. För att skapa struktur använder vi en anslagstavla där vi nålar upp momenten, så att inget ska bli glömt. Rallymomenten är ju så många, så det är lätt att något glöms bort.

Linförigheten och det fria följet går riktigt bra nu, när vi kör utan andra hundar. Framförgåendet börjar han fatta, men än så länge kör vi med påvisad och öppen belöning men vi ökar på längderna och kraven efterhand. Han går ovanligt rakt och nosar inte särskilt mycket, än så länge, men vi får väl se hur det går.

Tävlingslydnadskursen börjar om mindre än en vecka och veckan därpå startar de öppna träningarna på klubben, så då får vi ju mer stegrad störning.

Vi åkte till Fulufjällen några dagar, för att introducera Nappe i vandlingens sköna konst. Vi satsade på korta turer, som längt ca 7 km, men med variernade underlag och yttre förutsättningar.

Nappe fick gå i nomesele, men han behövde inte bära någon egen utrustning denna första fjällresa.

Vi hade honom i en elastisk draglina de flesta turerna och det fungerade alldeles utmärkt.Han hade lite svårt att stanna när vi ville titta på fåglar eller så, men annars märktes det på honom att han blir allt mer lyhörd för olika dirigeringskommandon.

Han tog ofta chansen att svalka sig när det gavs tilfälle till det och han har blivit väldigt duktig på att själv ta sig i och upp ur vattnet, även om det är branta kanter omkring.

En stor del av miljöträningen gick också ut på att bo i tält. Det gjorde vi både ute i det fria och på campingplats, för att han skulle få pröva både typerna. Det gick bra både att ha honom inne i tältet vid matlagning och när vi skulle sova. På campingen hade vi honom fastsatt med skruv ifall rörde oss i och omkring tältet, men när vi stängt igen för kvällen kunde han gå lös "inomhus". Någon enstaka gång skällde han om någon gick förbi för nära tältet, men det gick verkligen över förväntan.

Han åt bra av sin egen mat under resan men smakade förstås gärna på det vi åt också. Hans mat spetsade vi ofta med lite tunn buljong och det sade han inte nej till.

En del av sommaren har vi ägnat åt att hälsa på och umgås med släktingar. Dessa miljöombyten klarade Nappe bra. Han är inte överförtjust i att behöva hoppa in i bilen varje gång, det kan ju bli en del långa resor, men väl på plats kommar han fort in i nya rutiner. Han kan koppla av bra även om han ligger i löplina och han har inte grävt så mycket i rabatter och gräsmattor som vi befarat.

Han gillar fortfarande inte om någon kommer springande mot honom eller om det plötsligt dyker upp någon från "fel" håll på tomten, alltså inifrån istället för det mer logiska hållet från vägen.

När det var som varmast tränade vi bara mycket korta stunder, med kanske 1-2 moment någon gång vardera. Om vattenkvaliteten var ok och det inte var någon algblomning, försökte vi dessutom alltid att avsluta med ett bad, vilket han alltid var pigg på efter att han hade blivit badfrälst.

Efter att ha gottat oss åt sommarens alla upplevelser, börjar det bli dags att summera höjdpunkterna i Nappes utveckling under sommarledigheten.

Båtturerna hemma hos "mormor & morfar", i både segel- och motorbåt, visar på att han både blivit mycket lugnare och verkar ha tid att uppleva mer av vad vi gör. I segelbåten kunde han ta sig tid att sätta sig i mattes knä och bara mysa, jättelänge. Det var såååå mysigt.

I motorbåten var det inte lika lätt att kopla av men han kunde i alla fall lägga sig kortare stunder - och han var väldigt intresserad av vågorna som stänkte!

Han kunde även hantera bad i främmande miljö, med låååång lina, eftersom det var under perioden då koppeltvång råder.

Han simmar allt bättre och badar numer mer än gärna, även på egen hand. Inledningsvis ville han ju inte gå i där det lutade för mycket, men nu har han visat att han kan ta ett dopp i princip var som helst. Han är ändå väldigt lugn när vi andra badar, vilket skönt. Visst "lånar" han en toffla då och då för att leka med på stranden, men det hör väl nästan till när man har hund.