Nu har vi kommer hem för gott efter sommarledighetens alla utflykter. Den tävlingsinriktade träningen har kommit igång ordentligt och vi fick en riktig inspirationsinjektion när vi var och titta på kompisar som tävlade på belgar-SM.

Nu har vi lagt upp det så att husse kör tävlingslydnaden och matte kör brukslydnaden och så lägger vi upp för varje pass vad var och en vill köra. Sedan mixar vi det med inslag från rallylydnaden och bollvallningen så att det ska bli variation. För att skapa struktur använder vi en anslagstavla där vi nålar upp momenten, så att inget ska bli glömt. Rallymomenten är ju så många, så det är lätt att något glöms bort.

Linförigheten och det fria följet går riktigt bra nu, när vi kör utan andra hundar. Framförgåendet börjar han fatta, men än så länge kör vi med påvisad och öppen belöning men vi ökar på längderna och kraven efterhand. Han går ovanligt rakt och nosar inte särskilt mycket, än så länge, men vi får väl se hur det går.

Tävlingslydnadskursen börjar om mindre än en vecka och veckan därpå startar de öppna träningarna på klubben, så då får vi ju mer stegrad störning.

Vi åkte till Fulufjällen några dagar, för att introducera Nappe i vandlingens sköna konst. Vi satsade på korta turer, som längt ca 7 km, men med variernade underlag och yttre förutsättningar.

Nappe fick gå i nomesele, men han behövde inte bära någon egen utrustning denna första fjällresa.

Vi hade honom i en elastisk draglina de flesta turerna och det fungerade alldeles utmärkt.Han hade lite svårt att stanna när vi ville titta på fåglar eller så, men annars märktes det på honom att han blir allt mer lyhörd för olika dirigeringskommandon.

Han tog ofta chansen att svalka sig när det gavs tilfälle till det och han har blivit väldigt duktig på att själv ta sig i och upp ur vattnet, även om det är branta kanter omkring.

En stor del av miljöträningen gick också ut på att bo i tält. Det gjorde vi både ute i det fria och på campingplats, för att han skulle få pröva både typerna. Det gick bra både att ha honom inne i tältet vid matlagning och när vi skulle sova. På campingen hade vi honom fastsatt med skruv ifall rörde oss i och omkring tältet, men när vi stängt igen för kvällen kunde han gå lös "inomhus". Någon enstaka gång skällde han om någon gick förbi för nära tältet, men det gick verkligen över förväntan.

Han åt bra av sin egen mat under resan men smakade förstås gärna på det vi åt också. Hans mat spetsade vi ofta med lite tunn buljong och det sade han inte nej till.

En del av sommaren har vi ägnat åt att hälsa på och umgås med släktingar. Dessa miljöombyten klarade Nappe bra. Han är inte överförtjust i att behöva hoppa in i bilen varje gång, det kan ju bli en del långa resor, men väl på plats kommar han fort in i nya rutiner. Han kan koppla av bra även om han ligger i löplina och han har inte grävt så mycket i rabatter och gräsmattor som vi befarat.

Han gillar fortfarande inte om någon kommer springande mot honom eller om det plötsligt dyker upp någon från "fel" håll på tomten, alltså inifrån istället för det mer logiska hållet från vägen.

När det var som varmast tränade vi bara mycket korta stunder, med kanske 1-2 moment någon gång vardera. Om vattenkvaliteten var ok och det inte var någon algblomning, försökte vi dessutom alltid att avsluta med ett bad, vilket han alltid var pigg på efter att han hade blivit badfrälst.

Efter att ha gottat oss åt sommarens alla upplevelser, börjar det bli dags att summera höjdpunkterna i Nappes utveckling under sommarledigheten.

Båtturerna hemma hos "mormor & morfar", i både segel- och motorbåt, visar på att han både blivit mycket lugnare och verkar ha tid att uppleva mer av vad vi gör. I segelbåten kunde han ta sig tid att sätta sig i mattes knä och bara mysa, jättelänge. Det var såååå mysigt.

I motorbåten var det inte lika lätt att kopla av men han kunde i alla fall lägga sig kortare stunder - och han var väldigt intresserad av vågorna som stänkte!

Han kunde även hantera bad i främmande miljö, med låååång lina, eftersom det var under perioden då koppeltvång råder.

Han simmar allt bättre och badar numer mer än gärna, även på egen hand. Inledningsvis ville han ju inte gå i där det lutade för mycket, men nu har han visat att han kan ta ett dopp i princip var som helst. Han är ändå väldigt lugn när vi andra badar, vilket skönt. Visst "lånar" han en toffla då och då för att leka med på stranden, men det hör väl nästan till när man har hund.

Nu är vi hemma igen och det börjar bli lite mer vardag. Det märks att Nappe har växt på sig under sommaren och att han faktiskt börjar bli mer mogen efterhand.

Pga värmen har vi under sommaren inte kört så intensiva pass, men ändå kört en hel del kortare moment av både tävlingslydnad, rally och bollvallning. Spårat har vi också gjort och nu senast ett par spår med tändstickor som apporter, för att kolla fokuseringen. Det artar sig riktigt bra med själva upplockandet och överlämnandet nu. Kul!

Här hemma har vi kört med fokus på tävlingslydnad och platsliggnikngen börjar kännas trygg även för längre tider. Framförgåendet är påbörjat, men ännu inte befäst. Linförigheten går allt längre sträckor, så nu kan vi snart gå 5-meters-sträckor.

Har kollat in kurser för hösten, de som finns utlagda, och sedan laddar vi för rikslägret med aussieklubben förstås.

Nu har Nappe äntligen kommit på hur man kan göra för att kunna ta sig ut för att simma! Han klarar nu att gå i vattnet både från badtrappan och från berget intill. Jättteroligt! Dessutom är det väldigt skönt att det kom nu är när det varit så himla varmt om dagarna. Det började med att jag lyfte i honom några gången så att han fick prova på att simma, men när husse väl hade slutat jobba och kom ner till oss för första badet, så klev Nappe helt sjävlmant i och simmade ut till honom. Bra att han äntligen kommit över chocken från det att han råkade hoppa i från bryggan förra året, då han inte fattade att det var ca 1/2 meter ner till vattenytan.

Rebt träningsmässigt har vi tagit det relativt lugnt i värmen. Vi har kört ett par spår och lite lydnad, oftast några lydnadspass per dag, men inte när det varit som varmast. Vi har märkt att han inte tål direktverkande sol så väldigt bra under träning, så det tar vi det försiktigt med.

Spåren har varit både korta, här på tomten med växlande underlag, och i skogen, med mer utrymme och därmed större längder. Med figurant kvar i spåret går han upp och vindar drygt 50 från slutet, så det är inte bra träningsmodell, men det var bar att ha prövat. Annars har han gått fint och jag har kunnat köra honom i allt längre lina. Visserligen plockar han inte upp föremålen om jag är så långt ifrån honom, men han går över dem.

Idag var det lite blåsigare än det varit de senaste dagarna, så det blev väl svalare även för Nappe och då har han sjäölv velat ta initiativ till träning - och det har gått riktigt bra. Vi blandar som vanligt rally-, bollvallnings- och lydnadsmoment och det verkar passa honom fint.

Lydnadsmässigt så har vi idag kommit så långt att han kan backa när han sitter vid sidan, utan att enbart hoppa jämnfota som han gjorde i början när vi försökte detta. Nu leder jag först upp honom i stående och sedan använder jag targethand och belöning för att få honom att backa. Läggande han gjorde ifag var så snabba och precisa att man knappt vågar köra dem igen, med risk för att behöva gå ner i kvalitet. Även ställandet under gång går bra, men det ska vi nu börja köras utomhus med störning och utan så mycket dubbelkommande, så får vi se hur det går. Näst på tur är därefter apellklassens hopp över hinder och framförgåendet.

Idag körde vi ett spår igen. Det blev ett i huvudsak grässpår men även inslag av sten, makadam, asfalt och gångplattor i betong. Ca 200 m långt och med två ställen där vi korsade vårt eget spår. Hittade inte föremålen innan jag lade ut spåret så jag fick ta gamla hundleksaker istället, men det gick alldeles utmärkt. Alla utom ett plockade han upp korrekt. Det andra markerande han med en tydlig dipp med nosen, så jag hade inte missat det, men i alla fall... Apporteringen av föremålen blir allt bättre och han blir mer och mer säker! Han lyft huvudet vid ett parti under dagens spår, men det var på platser där vi ofta gått, så sent som tidigt i morse, så det är ju inte att säga så mycket om när han får den spårmark han får.

Ett lynadspass inomhus under liggetiden gick väldigt bra, med hög koncentration och bra fokus. (Inga nergrävda grisknorrar eller -öron som hägrade...) Vänstervändningarna på stället blir bättre och hanh vrider in mycket bättre vid ingångarna till apporteringen nu, så man behöver inte hjälpdirigera med handen initialt, som vi fick göra förut. Vi måste dock ta ett beslut om vi ska gå tillbaka till den traditionella ingången för att inte tappa i precision vid sättandena efter apportering och inkallning. Det är ju så lätt att det blir lite snett. Får fundera på det...

Efter att ha haft väldigt varmt under flera dagar fick vi så äntligen lite svalare att det gick att träna under dagtid även med en svart, långpälsad hund. Lydnadsträningen på morgonen gick bra. Han hade ett helt annat driv än under de varma dagarna och nu kunde vi köra en lång stund utan att han ville gå in i skuggan.

Efter det körde vi ett spår jag lagt på och utanför tomten. Ca 300 m långt med flera byten av underlag och värmande sol som stigit lite högre på himlen. 7 föremål, mestadels ihopvikta tygbitar men också en rullad pinne av grishud. Nappe plockade upp alla föremål bra utom gristugget som han bara satte sig för. Det är ju inget godis han föredrar i vanliga fall, men jag ville se hur han skulle hantera det i spåret. Han var lugn och fin hela vägen och slarvade inte trots att liggetiden var relativit kort; 15- 20 minuter. Mat i slutet var han inte alls intresserad av, så det ska vi inte försöka med något mer. Nu får det bli kamp- och jaktlek istället! Efter varje träningstillfälle får han gå ner till vattnet och bada tassarna om han vill och han visar väldigt tydligt ifall han vill dit. det har blivit som en rutin nu faktiskt.

Jag lyfte ut honom vid två tillfällen så han har simmat några simtag och han går allt längre ut, men det är fortfarande lite otäckt när stranden lutar nedåt, och det verkar han ha svårt att klarar än så länge.

I övrigt blev det ett par längre promenader men också myclet passivitet medan vi målade huset. Han respekterar de flesta som går förbi utan att skälla men inte om människor eller hundar kommer för nära eller närmar sig bakifrån. En intensiv granne som nästan vill gå fram och hälsa gång på gång, skäller han ner ordentligt, så där måste vi bli tydligare med att stoppa folk som beter sig retfullt utan att våga hälsa ordentligt.

Det märks att han blir allt bättre på att hantera passivitet. han kunde till och med lägga sig i skuggan under bordet på stranden vid vårt lunchdopp och ligga ändå tills vi skulle gå upp och det har han inte klarart tidigare.

Ett övrigt framsteg är att han nu har gått ner för den öppna källartrappan två gånger, även om det har varit med stöd. En gång höll jag i honom de första trappstegen. Andra gången hade han kopplet på sig, och även om det hängde löst så räckte det som stöd.