Idag körde vi sista förberedande träningen. Vi inledde med förarlyft av hund samt att hunden skulle lyftas och bäras av annan. Nappe viftade till och med på svansen när figuranten lyft honom.

Sedan körde vi distraktion med hund, då vi fick möta en annan hund på en väg. Nappe var helt ointrsserad av den andra hunden och ville helst gå och nosa på kissfläckar. Vi skulle gå "i slakt koppel" och det gick väl så där, eftersom Nappe brukar ha en bra fart när vi ska göra saker och man inte ska påverka med lydnad, men det gick bra ändå.

Kombinerat med detta var det passivitet.

Vi körde också att hunden skulle in i mörka rum medan vi stod kvar utanför. Sista momentet före lunch var gallertrappa. Det var en öppen ganska bred trappa som var rejält svajig. Uppför gick alldeles utmärkt. När vi skulle gå nerför ville först Nappe inte, så då fick jag dra lite i honom, men med ett rejält tag om halsbandet kunde jag leda honom ner medan jag gick baklänges.

Efter lunch var det dags för "karantän" och "lådan". Under passivitetsmomentet fick vi sitta passiva med hundarna i nästan 1,5 h och det var Nappes absolut bästa bastjänst hittills. Han låg i huvudsak med hakan i backen eller helt på sidan. Jättebra!

Lådan gick ut på att en figurant kliver ner i en sandlåda för halkbekämpning och sedan släpper man hunden för att se vad den gör. Nappe sprang fram till lådan och nosade en del, men sedan sprang han tillbaka till föraren. Vi vet inte om det beror på hans vallningsinstinkter att han sedan springer fram och tillbaka mellan lådan och föraren, men han var ju inte överdrivet intreserad av figgen när vi öppnade. Trots en burk med köttbullar...

På utvärderingen fick vi väldigt fin feedback. Nappe bedöms ha klarat alla miljö- och kontaktbitar bra. Även skottet, trots att han vred på huvudet. Matte fick utmärkt kritik som förare och "får inte sluta med räddningen". Räddningsförare som hon behövs och det såg instruktörerna redan första träffen! Vi vill dock att Nappe ska växa på sig till nästa höst, för att både bli lite äldre, mer mogen och kunna tåla de hårda påfrestningarna bättre eftersom utbildningen är så intensiv. På så sätt är chansen också mycket större att viblir ett hållbart ekipage. Klokt! Nappe är ju inte jätteintreerad av figuranter, utan har ett allmänt arbetsintresse, så det känns jättebra att inte gå in i något där vi inte helt och hållet tror att varken vi eller Nappe klarar den intensiva utbildningsgången. Nu har vi ju lite extra tid både för mattes axeloperation och mer figurantträning.