Ikväll hade husse möte på klubben och matte sprang orientering, så det blev en kort träning. Eftersom matte hade sprungit till klubben fanns det ett spår i terrängen som Nappe upptäckte alldeles på egen hand under rastningen. Han fick då verka ut det spåret vilket han gjorde med mycket stor nosintensitet. Större än den han vanligen har i spår. Den enda förarpåverkan han fick var att ta promenad upp mot rätt område och sedan bli omkopplad till icke-stryp.

Efter det gick vi ut på planen och körde en stunds freestylemoment. Nappe blev allt mer taggad och kontaktig. Det gav en känsla av hur den eftersträvnasvärda doggie-zen-kontakten skulle kunna bli - när inget annat existerar än bandet mellan förare och hund. Nappe visade ju prov på detta även i slutet av sista agilitypasset på kennellägret, så det verkar faktiskt vara något vi har möjligheter att uppnå!

Några vändor i slalombanan och genom tunneln bland agilityhindren blev det också - och han älskar verkligen att springa genom tunneln!! Det är en god motivator! Slalomen går allt bättre, men man får vara noga så att han går in i första porten rätt. Får han välja själv så går han in efter två portar, men det ska väl ta sig vad det lider...

Jättekul med ett så positivt pass! Som avslutning körde vi avståndsbelöning i bilen, som vi placerat där när vi plockade ut Nappe, och det funkar så bra att vi kommer att fortsätta med att ge en av dagens måltider på det sättet.