Idag körde vi 45 min tävlingslydnadsträning för Susann på Dog Spirit. Vi fick egentid med henne pga att andra ekipage var sjuka, men det blev ju bara mer effektivt. Störningsträning kör vi ju på klubben, så han fick nöja sig med att träna på en plan där det gått löptiken på lektionen före oss. Hon säger att han gört stora framsteg varje vecka och det känner ju vi också. Vi kunde ha honom mycket lös och han kommer direkt om vi visslar, ifall han går och nosar. Nu gäller det att träna så att den signalen funkar även vid störnikng.

Idag var det dags för täning med lydnadsgruppen på klubben. Nappe gick bättre än någonsin och klarade sig med bara tre omgångar av skall, trots 14 (!) ekipage på planen och totalt 2,5 h på klubben. Han är fortfarande inte så trygg att han ligger säkert på platsen eller sitter kvar ordentligt inför inkallning, utan han vill hellre vara vid förarens sida, men det ska han väl växa ur så småningom tänker vi. Vi körde med blodpuddig som godis idag och det var tydligen en höjdare!

Idag körde vi lite lydnad på klubben och sprang sedan orientering ac 1,5 h.

Nappe håller allt bättre kontakt och bäöttre positioner när vi tränar vändningar och korta linföigheter. Han har blivit mer kampvillig, men får han chans på godis så tar han det istället. Vi körde igenom momenten i lydnadsettan och känner att han fixar det bra nu i störningsfri miljö, även om vi är på appellplanen på klubben. Vi fortsätter och tränar vidare för att kunna köra hela sekvenser utan att ha så mycket godisbelöningar till hands, så får vi se hur det går.

Under orientering var han mer följsam än tidigare och kissade inte alls så mycket som han brukar göra. Fjärrdirigeringen i draglinan fungerar också bättre i skogen. Han behöver dock bli bättre på att vänta medan jag hittar svamp, vilket händer under i princip varje tur. Han har fått markera småkantareller vi sprungit på vid ett par tillfällen, men han har ännu inte markerat några spontant.

Så har avläsningen av höftleds- och armbågsplåtarna kommitfrån SKK:

HD: Grad A, alltså normala höftleder

AD: 0, alltså utan anmärkning

Gôtt!

Idag hade vi tälingslynadsträning med Susann på Dog Spirit. Vi fick en timme alldeles för oss själva med henne och det tog oss ett stort steg framåt. Vi körde igenom i princip hela lydnadsettan och Nappe var fantastisk! Han var så taggad och laddad men kunde ändå hålla ihop det rikigt bra. Det som hände lite utanför ramarna var att han inledningsvis i vissa lägen sprang iväg till när Susann kommenderade och sa "marsch". Efter två gånger kom vi på att det nig var "sviterna" av rapportlägret, där vi verkligen ville att han skulle springa till husse på just det komandot, så då vred vi runt oss så att husse inte stod så att det verkade som han stod i mottagarposition.

Vid inkallning blev det samma resultat som igår på tränikng på klubben inledningsvis, då han valde att gå med föraren istället för att sitta kvar. Detta tror vi också härrör från rapportlägret, där han ännu inte riktigt lyckats smälta alla intryck, men det ska nog fixa till sig när poletten har trillat ner. Nu komer vi att köra en del med kvarsittande, för att komma ifrån det här.

Utöver de vanliga momenten körde vi en del positionsträning vid sidan, vändningar samt även backning i fotposition. Idag kunde jag i princip bakca runt i en cirkel och få honom att följa med vid sidan, även om han vid något tillfälle gick 1 dm längre ut från sidan än idealiskt.

Sammanfattningsvis en riktig höjdarträning! Vad inspirerande!

Idag har nappe varit hemma från dagis, för att ta igen sig lite från förra veckans aktiviteter.

En drygt 1 h löp- och orienteringstur på Järvafältet med matte vid lunch och rastning med särsklida passivitetsinslag fick bli vad vi gjorde på dagtid.

På kvällen åkte vi en stund till brukshundklubben och deltog i lydnadsgruppens organiserade träning, där vi körde platsliggning, lite linförighet och tandvisning. Vi var många hundar på plats idag så det blev lite oroligt. Fr a var det några rottisar som skällde och stod i, och det påverkade Nappe negativt. När det var dags för inkallning ville han inte vika från husses sida. Därför deltog vi inte hela träningen utan anpassade oss efter hans behov. Vi avslutade med lite positionsträning och vändningar på stället, för att inte köra för mycket. Ska nu bara fixa en bild av honom att sätta upp på lydnadstavlan på klubben också, som vår instruktör puffade för idag.

Idag genomförde vi mentalbeskrivning på Kungsbacka Brukshundklubb, där uppfördaren hade samlat de 3 hundar i kullen som bodde inom rimligt avstånd.

Nappe hade ju både lägret och sin lösa mage i bagaget, men löste det ändå på en acceptabel nivå. Han ville inte leka med deras föremål - ca 3 ggr så tjockt som de kampleksaker han gillar i vanliga fall och han har svårt att gå ner i varv vid passivitet. Uppfödaren sa att det säkert tar upp till 2 års ålder innan han trappar ner på sitt inre tempo och vad vi hört från andra med hanar i äldrekullen, så stämmer det gott. Vi får med andra ord vänta och se...

Det vi är väldigt nöjda med var att hanteringen gick så bra och att han klarade att husse gick med bland åskådarna utan att söka sig dit hela tiden. Han klarade också störningarna från åskådarna väldigt bra, vilket var en detalj vi trodde skulle kunna bli besvärlig eftersom han är så lätt att trigga igång.

Det ska bli kul att jämföra hans resultat med rasstandarden...

Så har vi varit på Aussieklubens riksläger i Vårgårda! Häftligt!

(Nästan) bara aussies överallt, vissa har ju även hundar av annan sort, och det var många på plats.

Vi körde rapport och hade en mysig liten grupp på 5 hundar. Vår instruktör, Arne, var en gammal rutinerad "bruksräv" som kört mycket rapport, och han gillade verkligen Nappes fart. Vi var det enda ekipaget på kursen som hade två förare med, så vi fick köra mycket på moment mellan oss och inte bara att någon skickade hunden tillbaka till matte. Nappe hade under lägret inte riktigt samma drag till husee som till matte, som det fick vi jobba på lite extra. Han stannade på några sträckor pga detta, men nu vet vi vad vi ska jobba på. Dessutom blev han stucken av jordgetingar på fredagen och var dålig i magen sedan sövningen på onsdagen, men han visade inga stora reaktioner på det.

Avkopplingen på station är det han har svårt för, men han är ju inte heller den hund som går ner i varv snabbast (vilket märktes också på MH:t på söndagen) men boendet i barack med ständiga rörelser inne och ute fungerade utmärkt. Sammantaget är vi jättenöjda med lägret, även om vi var tvugna att smita lite tidigare sista dagen för att hinna till MH:t.