På fredagen körde vi spontant ett kort spår ute på Ekerö. Det var ca 10 cm djup snö, -12 grader kallt, rejält med viltspår runt omkring och korsvis över spåret samt människor på hundpromenad på stigen bredvid.

Trots att det kom en hund bakifrån tog Nappe så snabbt upp spåret att husse inte hann med riktigt med kameran. Sedan spårade han mycket bra i spårkärnan, han hade något hög fart men markerade föremålen alldeles utmärkt. Passiv markering på de två första, som var hårda och helt nya för honom, och apportering på det sista, som var mjukt och mer välkänt. Trots alla viltspår klarade Nappe att hålla fokus i rätt spår. Han har nog aldrig hållt spårkärnan så väl någon gång. 3 ggr gick han ut så långt som i koppellängd i fel spår, men då räckte det med att stanna så gick han tillbaka till det rätta. Andra gånger duttade han bara med nosen i dem. Det är en stor fördel att träna spår i snö. Man ser vad hunden avviker för...

Det blev ändå en kort filmsnutt från inledningen av spårets första ben.